Tidölagets principer om budget innebär att kulturen får ta en stor fet smäll. De som säger sig värna om svenska värden, värderingar, traditioner och kultur är inte alls intresserade av att finansiera densamma. I stället är ett stort och fritt kulturliv deras värsta fiende, eftersom fri kultur alltid ifrågasätter varför det skall vara skillnad på folk och folk.
Våra kulturarbetare är konstant underbetalda, har osäkra anställningar, jobbar obekväma tider, blir offentliga personer och har väldigt svårt att få betalt för sitt kunnande. Många är beroende av diverse springvikariat i andra sektorer, får hoppas på stipendier, förstående fordringsägare, en snäll hyresvärd och en ytterst tålmodig familj.
Diverse politiker har den senaste tiden visat vilka enkla människor de är. Med den ena usla ursäkten efter den andra lika usla undanflykten har de i bonnigaste tölpstilen försökt förklara att det offentligas huvuduppgift inte är att ha symfoniorkestrar, teaterscener, folkbildning, folkhögskolor eller något som helst som har med kultur, estetik och humaniora att göra. Som om huvuddelen av budgeten någonsin gått dit. Från regeringen kom en budget med satsningar på diesel, plastpåsar, snus, fängelser och militärer. Likt ringar på vattnet har det spridit sig ut i regioner och kommuner. Utrota allt som är vackert, som stimulerar sinnen och fria tankar. Ersätt med avgaser, murar i betong, vapnens larm och koldioxidfylld smogg.
Fyll människornas vetgirighet med reklam-TV:s trams, låt dem få sina nyheter av utländska påverkansmedia som vill få dem att hata allt som är svenskt. Låt dem låtsas vara rika på lågprisvaruhusen där de fyller en plastpåse till med skit som tillverkats av kinesiska slavar. Låt dem som drabbas värst av klimatförändringarna ha råd att släppa ut mer koldioxid och se till att alla får en kall kåre gå genom kroppen när de passerar ännu ett fult fängelse.
Nazityskland och öststatskommunismen byggde få saker som var vackra. Där fanns ingen fri kultur, att skriva en bok kunde medföra dödsstraff. Alla filmer skulle hylla diktaturens kreatur, vara emot det fria tänkandet och hindra människor från att förverkliga sina drömmar. Jag minns alla de unga jag träffade under min första tågluff 1990. Unga från de gamla öststaterna som äntligen var fria att resa till väst. Hur de berättade att alla friluftsgrejer i Tjeckoslovakien var ilsket orangeröda så att vakterna lättare skulle se om någon försökte gå till fots genom skogen till väst. De berättade om om avlyssnade telefoner, om agenter och infiltratörer överallt. Hur en oförsiktig kommentar på fyllan under en fest hamnade i Stasis arkiv och förbjöd dig att studera vad du ville.
Med stora steg närmar sig Sverige det samhället. Kontroll, ofrihet, kulturfattigdom, en stor polismakt, stora fängelser. Man skyller på invandring och mycket annat, men det är ganska lätt att se igenom fascismens dimridåer, i alla fall för oss som fick växa upp i ett fritt samhälle.